torsdag 6 mars 2014

Londonweekend via Amsterdam

Den fjortonde februari -också känd som alla hjärtans dag- flög vi från Arlanda för en weekend i London. Flyget gick rätt sent på kvällen, så vi åt middag på flygplatsen. Trots att restaurangen låg mitt i terminal 5 och hade utsikt över flygplanen var det lugnt där uppe. Vi hade ingen brådska och satt kvar till stängning. Sen var det lagom att gå till gate. Vi reste utan incheckat bagage för en smidigare omstigning till tåg i Gatwick.

Planet var försenat vid start och skulle bli mer försenat på grund av de hårda vindar vi hade emot oss. Sammanlagt kunde vi räkna med att landa en trekvart sent. Med hjälp av internet ombord kunde vi se att det fortfarande skulle gå tåg hela vägen fram, även om vi skulle komma fram klockan ett på natten istället för vid midnatt. Jag skickade mail till min moster, som vi skulle bo hos.

Efter den relativt korta resan kom vi fram till Gatwick. Problemet var bara det att inflygningen blev väldigt skakig. Så skakig att piloten avbröt inflygning när vi befann oss ovanför landningsbanan och meddelade att damerna och herrarna skulle till Amsterdam ikväll.


På ungefär tre sekunder hade hela planet skickat mail och uppdaterat Facebookstatusar för att informera samtliga vakna bekanta om de ändrade planerna. Internet ombord gick från slösurf och lite informationssök till realtidskommunikation. Själv meddelade jag min moster att hon borde gå och lägga sig eftersom vi inte skulle komma i närheten av utsatt tid.

Omkring trekvart senare gick vi in för landning i Amsterdam. Även den inflygningen var skakig, men inte i närheten så skakig som den till Gatwick. Efter intaxning var klockan nära midnatt. Piloten informerade att han höll strategiska samtal med Oslo, som menade att vädret blev bättre och att vi skulle göra ett nytt försök när planet hade tankats. Därför fick vi vackert sitta (eller stå) i trekvart under tankning. Värt att nämnas är att Amsterdam Schiphol har en motorväg och ett par mindre kanaler som löper under flygplatsen. Därför är det inte heller helt platt där flygen taxas, utan lite upphöjt över underpassagerna.



Efter trekvart kom beskedet att vi behövde vänta längre eftersom vädret inte vart bättre i den takt som först trotts. Jag gick och bytte ut min Turfhoodie mot en tshirt eftersom planet började bli olidligt varmt (En oväntad bonus av att ha allt bagage i handbagaget.) En person som drabbats av panik fick lämna flyget.

Efter lång tid kom beskedet att vi inte skulle göra ett nytt försök den natten och att vi därför skulle ta in på hotell. Den lilla detaljen var att Schiphol inte trafikeras av Norwgian, som därmed inte hade egen personal på marken. Flygplatsens egen personal och KLMs meddelade att de inte ville eller kunde.

Därmed var det upp till oss att boka hotell i en stad vi aldrig varit i strax före klockan fyra på morgonen. Vi hade löfte om att få ersättning för hotellet samt att flyget skulle lyfta igen tolv timmar senare då personalen fått sin lagstiftade tolvtimmarsvila.

På väg genom flygplatsen mötte vi de allra första resenärerna på väg ut och såg när butikerna öppnade. Ett sådant guldläge att köpa souvernirer får man inte passa på. Vi gick in i en souvernirbutik och valde ut typiskt nederländska saker och gick för att betala. Då upptäckte vi att man behövde boardingkort för att handla vad-som-helst innanför säkerhetskontrollerna, vilket vi av naturliga skäl inte hade.

Det första hotellet (Sheraton) vi hittade hade en kö av bekanta medresenärer men var likväl lovande. När kön hade lösts upp och vi slutligen var incheckade var klockan halv fem. Senaste utcheckning var klockan 12, så det var bråttom att komma i säng, särskilt om vi skulle hinna duscha dagen därpå. Ett kort SMS till moster om Norwegians planer och så gick vi till sängs med den här utsikten.






Morgonen därpå gick vi upp så sent som möjligt och duschade av oss innan vi checkade ut med tio-femton minuters marginal. Första stoppet var zonen Schiphol som vi såg från hotellrummet.


Som enda turfare i North Holland fick jag till och med kronan. Väl där nere lade vi märke vid två saker. Den första var att det fortfarande blåste friskt. Den andra var att hälften av rökarna som trängdes i rökrutan rökte en joint. Välkommen till Amsterdam! Nu hade vi ett par timmar att slå ihjäl på Shiphol innan flyget skulle gå. Eftersom vi inte hade ätit frukost och Norwegian stod för kost och logi var det enda logiska att äta mat. Mest riktig mat fann vi på en pizzeria/italiensk restaurang. Där satt vi i lugn och ro och åt på våra pizzor när vi betraktade flypplatskaoset. Därefter var det bara att ströva omkring och shoppa.

Vi köpte ingen cannabisdryck, men väl choklad, tulpanlökar och lite övrigt turistigt.

När det kom till att gå ombord på planet fanns det viss brist i kommunikationen. Norwegian hade som sagt ingen egen personal på Shiphol, så vart vänder man sig? Vi hittade ett infocenter som sa vart vi skulle gå. Väl där framme visade det sig att vi bara behövde gårdagens boardingpass för att bli incheckade samt att flyget blivit framflyttat en timme.  Inget problem för oss, men informationen kom via SMS och en hel del av medpassagerarna hade kört slut på mobilerna under natten.

När vi bordat planet visade det sig att vi fick vänta på några enstaka som inte nåtts av informationen. Vi kom dock iväg en halvtimme tidigare än utsatt starttid. Starten var väldigt skakig på grund av den hårda vinden. Piloten meddelade att vindstyrkan hade sjunkit med mellan en tredjedel och hälften från föregående kväll och att Gatwick opererade normalt. Flyget visade samma kortfilmer.

Efter en ganska skakig landning kom vi trekvarts dygn försenat fram till rätt flygplats och därtill på marken. Flygpassagerarna utbröt i applåder. Pilot och besättning bad hemskt mycket om ursäkt.
Vi slapp hämta bagage utan kunde börja leta efter tågstationen. Sen köpte vi våra biljetter och åkte tåg in mot London samtidigt som solen gick ner. När vi var framme i Balham fanns inget ljus kvar. Vi hade någotsånär koll på kartan men ville inte använda roaming i onödan. Därför gick vi en stund på minnet och kom rätt. Alldeles lagom till en sen middag klev vi in genom dörren. En av de första sakerna vi fick höra var att vi kom på den första dagen utan regn på månader.

Resten av kvällen umgicks vi och planerade för dagen därpå (söndag). Vi hade bara en sak vi verkligen vill göra i London, besöka The (Dr) Who shop, men de var stängda på söndagar. Däremot fanns det en del andra saker vi också ville göra. En av dem var att besöka Greenwich.

Söndagen var lika solig som lördagen påståtts vara. Vi packade picknick och powerpach och begav oss med bil till observatoriet och GMT. Det visade sig att Greenwich är ett mysigt utflyktsområde inte helt olikt Djurgården, med grönområden, museer och utsikt.







Här kom också det första problemet med en kontantfri vistelse i London. Kapprummet till flottmusseet tog bara kontanter. Vi besökte utöver sagda museum även marknaden och Painted Hall, som liksom namnet antyder är en stor sal målad på samtliga väggar och tak. Väl värt ett besök.

Efter Greenwich gick vi skilda vägar eftersom min moster med familj behövde komma hem och vi ville åka båt in till centrala London.

När vi åkte båten passerade vi utöver halva inre London även ett par zoner. En av dem ligger vid en brygga där båten lägger till och som jag skulle ha tagit om jag tidigare lagt märke till att jag hoppade in och ut ur den genom att sitta där jag gjorde på båten. Därmed är det fortfarande noll personer som har tagit den.

Vi klev av båten vid London Eye och funderade i tio sekunder om det var värt att ta en sväng. Vi kom fram till att vi var för trötta den här gången, tog zonen JubileeZone och tog tåget hem.
På kvällen gick jag själv till en närliggande park där det hade dykt upp tio alldeles purfärska (250,+0)-zoner. Jag tog visserligen bara åtta av dem, men det kändes väldigt bra.

Eftersom vi skulle flyga hem på tisdag morgon hade vi även måndagen att spendera. Det första stoppet blev givetvis The Who Shop som ligger ganska rakt norrut från Greenwich i en förort. Där spenderade vi lång tid med att välja ut vad av de rätt dyra sakerna vi skulle köpa innan vi gick en tur i deras museum. För fans är det här helt klart värt ett besök eftersom det drivs av fans och är fullt av energi. Här var det andra problemet med en kontantlös visit. För att få gå in i museet skulle man göra en kontant donation till någon välgörenhet som jag har glömt bort. Själva affären tog dock kort alldeles för effektivt. Här är ingången till museet.

När vi åt lunch hittade vi det tredje hindret till en kontantlös vistelse.

Därefter tog vi tuben in till British Museum för att se häftiga saker gratis. En av de coolare var den här mumien från övergångsperioden till romarrike från gammalegyptisk.
Kapprummet på museet blev det fjärde hindret till en kontantlös vistelse.

När vi hade gått så att fötterna värkte åkte vi hem för att lägga oss i tid. Eftersom vårt flyg gick så tidigt var vi tvungna att ta taxi och den var bokad till 04:30. Taxin var för övrigt det sista hindret till en kontantlös vistelse.

Resan hem gick helt utan komplikationer även om vi då hade en incheckad väska att plocka upp.