tisdag 10 november 2015

Lund

Vi har en gammal naturvetarvän som studerade kandidat- och masterprogrammet i kemi i Uppsala (samt ett år matematik) innan han flyttade till Öst-Danmark Lund för att doktorera i fysikalisk kemi. I fredags var det äntligen dags för honom att disputera. Eftersom vi inte hade hälsat på honom en enda gång och det dessutom kom gemensamma vänner från när och fjärran var det bara att sätta sig på nattåget natten mot fredag. Till saken hör även att sagda doktorand har åkt till Uppsala för att besöka i stort sett varje sektionsfest samt en hel del födelsedagar och andra festligheter. Med andra ord har vi i Uppsala upplevt det som att han egentligen aldrig lämnade.

Tidsplanen var ungefär så här: Nattåg till Lund ankommer fredag morgon, några timmar senare disputation, middag på lördag kväll och flyg hem på söndag. Det ger en hel del tid till att umgås med vänner samt ta en och en annan zon.


På samma nattåg fanns ett par till gamla Uppsalavänner, så vi gjorde sällskap till Kemikum (nordöstra änden av LTH-området, gränsar mot Ideon) i en morgonpromenad. Fram med mobilen. Det blev övertydligt att Molino står för ungefär hälften av Lunds turfande eftersom 1) han ägde halva stan (bokstavligen), 2) han var allena aktiv vid normal morgonpendlingstid samt 3) han dominerar region Skåne. Jag fick ett pärlband av zoner med ett hål, där en lundait på cykel kom infarande och tog mitt framför näsan. Hon påstod att den zonen (6pph) var den mest omsatta i Lund. De har högre pph-zoner, men det kan bero på att det är flera unika turfare som tar dem.

Disputationen gick bra, även om opponenten tog i lite väl mycket med antalet frågor (jag jämför med det flertal jag har varit på i matematik samt en i farmakologi, alla i Uppsala). Ingen dålig stämning dock. Avhandlingen handlar om kvant-prickar, vilket enkelt uttryckt är homogena material (möjligen med ett skal) som bildar partiklar så små att en typisk elektron "känner av" att det är nära till kanten. De kan vara av intresse för solceller eftersom de har ett något högre teoretiskt maximalt energiupptag. I den här gruppen studerade de kvantprickarna genom att excitera dem med laserpulser, för att sedan jämföra vilka olika sätt den kunde återgå till ursprungsläget.

Efter disputationen var det lagom att gå ner på stan för att käka lunch. Även här kunde jag få in någon zon. Sedan gick vi lite kors och tvärs, umgicks, köpte paraplyer, tittade på stan och tog enstaka zoner. Centrala Lund har ett väl utbyggt nät av hyrcykelstationer, så vi kollade upp priset. 25kr för ett tredygnskort. Jag säger det igen: för en enkelbiljett i Uppsala/en chipspåse/en hjulmutter får man cykla hur mycket man vill* i tre dygn. Dock tog vi inte cykeln den gången, eftersom våra vänner av någon oklar anledning inte ville det.

På kvällen misslyckades vi med att rädda världen två gånger samt rädda den en gång i lobbyn när vi väntade på att doktorn skulle bli färdig med middagen med familjen och opponenten. Det blev lite för sent, så som många nätter innan.

På lördagen tog vi sovmorgon innan vi möttes upp nere på stan för lite mer flanerande. Vi hamnade inne i en galleria och tittade på konst ett tag av en spansk konstnär och en svensk. Mycket imponerande. Vi lyckades hitta en present till doktorn drygt en och en halv timme före middagen. Sedan skaffade vi cykelkort och cyklade hem.

Det må vara så att cyklarna är nästan gratis, men de är inte särskilt lämpliga för turfare. Tidsgränsen går på en halvtimme i taget och bara omkring en tredjedel av staden ligger nära en station. Det bör också noteras att hela Lund är en svagt lutande backe från norr (högt) till söder (lågt). Vill man trots allt cykelturfa ändå med dessa hyrcyklar bör man justera sadelhöjden innan man checkar ut den, samt rycka lite i sadeln så att den verkar sitta stabilt. Jag fick en cykel vars sadel långsamt gled neråt. Man bör även ha någon extra minut till godo eftersom cykelställ kan vara fulla. Alternativet är att köpa två kort och börja med att checka ut en cykel när man kommer fram om det är fullt. 50kr är fortfarande billigt.

Middagen med tillhörande fest pågick långt in på natten, men den här gången kunde vi inte ta sovmorgon pga utcheckningstider. Resultatet blev en förkylning och ingen röst/målbrott extreme.

Slutligen vill jag göra några observationer. Lund har många cyklar, men i stort sett samtliga står (till skillnad mot Uppsala) i cykelställ. Det verkar bero på att det finns gott om cykelställ, inklusive ett parkeringshus på centralstationen. Ganska osexigt, men utrymmeseffektivt, säkert och mindre slitsamt för cykeln. Uppsala borde ta efter. En annan observation jag gör är att jag kan gåturfa i Lund och i stort sett aldrig bli blockerad. Den tiden är förbi i Uppsala, på gott och ont. Slutligen vill jag notera att Lund inte har en allergi mot höghus på samma sätt som Uppsala. Det är fortfarande relativt ont om dem, men de finns. Uppsala bör fundera över om stadsbilden är så viktig att man är beredd att offra grönområden eller bygga längre ut och därmed få fler bilister. Jag tror att det är bättre att bygga på höjden.

måndag 24 augusti 2015

Från skit till personrekord

Förra veckan började inte så bra. På lördagen var jag på StarDusts  och ElfChilds bröllop och fick vara (delad) toast-master. Det var ett fint bröllop och en rolig fest, men som toastmaster slappnar man inte riktigt av förrän allt är avdukat och dansen börjar. Först hade jag inte ens ork att dansa, men när jag sen började dansa kände jag att jag dansade oerhört tråkigt. När jag sen släppte loss blev resultatet bland annat att jag slängde upp vänster arm i luften.

Det skulle jag inte ha gjort, eftersom det där sedan tidigare fanns en lampskärm, som inte hade större anbitioner att flytta på sig. Handleden skars upp och det kom blod överallt. Jag blev omhändertagen väl, blev snabbt avtorkad och fick ett förband, varefter jag fick skjuts in till akuten.

Väl inne på akuten konstaterade an sjukskötare att det var akut (behöver sys idag), men inte akut-akut. Därför fick vi helt enkelt vänta i ett par timmar tills den stackars ortopeden arbetat av de värsta fallen och kunde ta itu med mig. Trots detta höll jag ändå humöret uppe, för vad ska man göra?

På söndagen gjorde vi i stort sett ingenting, vilket var nödvändigt för vårt välbefinnande. På måndag vaknade jag och var förkyld med halsen full av slem. Tråkigt, men inte värre än att jag kunde arbeta. När jag skulle cykla till jobbet kom nästa kalldusch: cykeln var stulen.

Här blev det för mycket för mig på kort tid och jag ringde (bland andra) min pappa. Han sa att han hade fyra cyklar (!) och att det bara var att hämta en. Jag tröttnade rätt snabbt på att gå en halvmil enkel väg till jobbet varje dag, så jag beslöt att hämta en på fredagen. Dock ville jag komma iväg så tidigt som möjligt för att undvika rusningstrafiken i Stockholm och inte bli för stekt av solen.

Jag har cyklat mellan Uppsala och Stockholm en eller två gånger tidigare, men mitt längdrekord för cykel var drygt 98 km (då jag tog Greed 150 och slog farsan i omgångsslutet), så jag var lite orolig för hur bra jag skulle klara de dryga åtta milen (plus turf) från dörr till dörr. Därför skaffade jag mig en vattenryggsäck på två liter som jag tänkte fylla på en eller två gånger på vägen. Jag hade bestämt mig för att få en session från dörr till dörr. Dte skulle inte bli helt enkelt eftersom jag inte hade någon hållare till mobilen och därför hade den i ytterfacket på vattenryggsäcken.

Klockan 04:05 började jag färden i nattmörker. Omkring nio av tio bilar var taxi och av återstoden var en stor del polisbilar. Eftersom jag inte hade lysen körde jag ganska mycket på trottoarer. Jag cyklade ungefär som Google maps föreslog upp till Solna och råkade ta en och en annan zon på vägen. Därefter skulle på ett ungefär följa spåren upp till Knivsta. Dock är Solna ett rent helvete just nu med ombyggnationer och nybyggnationer precis överallt. Det ledde till en extra slinga på någon kilometer där jag insåg att det föreslagna vägen inte fanns och begav mig till andra sidan järnvägen.

Norr om Solna gick det bättre. Solen lös på mig för första gången kl 05:26 i södra Sollentuna. I norra Sollentuna kände jag att jag behövde äta frukost, så jag frågade efter en McDonalds eller dylikt. Tydligen fanns det ingen dygnet-runt-öppen McDonalds i närheten (vad är de annars bra för?) så det blev att åka till en Statoil i stället för en varm macka (solen värmde ännu inte) och en kort paus.

Sedan tuffade det på. Rusningstrafiken kom i höjd med Rotebro och var väldigt tam. Jag rensade alla zoner mellan Upplands Väsby och Märsta och tog några unika i Märsta.

När det var dags för lunch i Knivsta var problemet att inget ställe serverade lunch före 11. Dock hittade jag ett ställe som var öppet där jag kunde köpa en räkmacka, ladda batteriet och fylla på vatten.

Efter lunchen var jag väldigt stel och öm i baken så jag värmde upp med att ta alla zoner väster om spåret innan jag fortsatte mot Uppsala. För att hålla igång en session var nästa sträcka mest kritisk då jag behövde tillryggalägga drygt en mil på under en timme. Normalt är det inga problem, men nu var jag cirka sju mil in i färden och det började kännas. Jag hann dock fram till KingsLanding med knappt en kvarts marginal.

Sedan var det bara att cykla hemåt (efter en liten sväng till Polacksbacken).

När jag kom hem stod mätaren på 101,5 km vilket är personbästa. Det blev 70 zoner, varav 30 unika.

onsdag 27 maj 2015

Zonförslag: ClubEast

Klubban är en marinbiologisk station ägd och driven av Institutionen för Biologisk Grundutbildning på Uppsala Universitet. Den är placerad långt norrut i det samhälle som kallas Östersdan, som är en del av Fiskebäckskil.


Lite historia. I Fiskebäckskil finns en annan, ännu äldre marin forskningsstation. Anledningen till varför Fiskebäckskil är ett sådant hett ställe för marinbiologi är att det ligger precis vid mynningen på Gullmarsfjorden.

En fjord är en vik som har den speciella karaktären att den har en relativt grund kam i mynningen som gör att fjorden får ett isolerat djupvattensystem. Det är inte känt till fullo hur de bildades, men en teori är att inlandsisen tryckte ner i dalgången och kalvade eller smälte vid det som senare blev kammen. Oavsett orsak leder det till rätt speciella förhållanden. Gullmarsfjorden är en riktig fjord, där djupen i det inre går ner till cirka 120 meter medan mynningen blott är omkring 30 meter djup. Det är Sveriges största, och kanske enda fjord. Norge har betydligt fler och i allmänhet betydligt djupare fjorder (både i det inre och i mynningen).

I en fjord kan man ta bottenskrap som motsvarar djuphavsvatten långt ute till havs utan att åka så fruktansvärt långt. En annan aspekt som gör västkusten till Sveriges marinmecka är det faktum att bräckt vatten har en mycket hämmande verkan på artrikedom. Mellan 2 och 30 promille är artrikedomen en bråkdel av den som är i sötvatten eller saltvatten.

Det förklarar varför det finns en marinbiologisk station i Fiskebäckskil, men varför byggdes Klubban? Svaret är att en man ville låta studenter lära sig genom att själva planera och utföra experiment. Eftersom den andra stationen sa nej ledde det till att Klubban uppfördes och donerades till Uppsala Universitet, där det skulle styras av zoologerna i all framtid. Idag hyser Klubban drygt trettio studenter och lärare och är öppen nästan hela året. På vintern måste de hålla stängt eftersom de ännu inte har hunnit/haft råd att vinterisolera hela anläggningen ordentligt.

Klubban ligger på Östersidan, vilket på den tiden var i princip obebyggt. En anledning till att folk tvekade var att det där låg ett trankokeri, vilket medför konstant stank. Trankokeriet lades ner två år efter Klubban byggdes. Idag är dock Östra Sidan jämförbar med Fiskebäckskil.

Tillbaka till Turf. Fiskebäckskil och Östra Sidan har tät kontakt med Lysekil via en färja. Mitt förslag är att vi förlägger en till zon i vacker miljö och samtidigt firar biologisk mångfald. Namnförslaget är ClubEast, som för mig kommer naturligt från Klubban på Östersidan.

Mer om Klubban kan man läsa här.,
Om jag orkar bråka med Google Maps mer kanske jag lägger in förslaget här.

söndag 3 maj 2015

Return of the mathemagician

April var en omgång som började som alla andra omgångar. Mitt mål för månaden var att slå StarDust, som brukar turfa på ungefär samma nivå som jag, samt att dominera Flogsta och Polacksbacken-Ångström.

Sedan jag började turfa har min vikt legat stilla på ca 115-120 kg. Nu var inget undantag. När månaden började vägde jag 120 kg. Därför satte jag upp ett mål:

När jag
  1. väger mindre än 80 kg,
  2. kan göra 20 chin-ups i rad,
  3. kan göra 20 armhävningar i rad,
  4. kan springa/jogga en mil under en timme, samt
  5. har tagit körkort
så får jag köpa en liggcykel. Jag tänker mig att målen kan vara uppfyllda om ungefär ett år. Just ja, jag har börjat övningsköra.

Det som hände sen var att flera olika faktorer sporrade mig att ge järnet. Det första var att ta en ledning över StarDust som hade lovat att cykla tjugo mil varje vecka varav tio på helgerna. Det andra var att jag ville jobba mot viktmålet (det svåraste). Sedan började jag promenadturfa på luncher och ut i Hågadalen för att knapra in procent i ICA Hälsa-appen. Knappt -halvvägs in i april började det bli klart att StarDust inte skulle kunna sätta emot som lovat. Då tog jag en titt på ställningen mot farsan. Jag låg under med 20000 poäng. Det kändes inte realistiskt att komma ikapp, men jag hade ändå det som nytt mål.

En heldag i Stockholm senare hade det avståndet halverats. Nu började jag känna vittring. Samtidigt passade jag på att hälsa på och fick prova hans elcykel. Märklig känsla att cykla upp på ett berg...

I Uppsala firar vi sista april/Valborg från soluppgång till efter solnedgång. Det gör att turfandet blir lidande. Efter det kommer första maj, även det med mindre turfande. Sålunda fick jag ge järnet fram till den 29e april. Då var jag faktiskt jämbördig.

Sedan drog farsan ut och kammade hem en ledning på över 10000 poäng igen. Tveksamt om jag skulle hinna ikapp på de två dagar som var kvar. Så den  första maj var jag ute en kvällsrunda och fick behålla större delen av city över natten (~650 pph). När jag vaknade hade jag ledningen. Men jag känner pappa, så det fanns ingen vila.

Igår kväll (andra maj) var jag ute igen för att säkra ledningen. Jag började cykla omkring klockan åtta på kvällen och jobbade mig österut för att ta unika i norr och öster. Halv elva dök pappa upp och började rensa i Stockholm. Vi pratade ganska mycket i telefon när vi jagade i våra olika städer.

Strax efter midnatt var jag trött på att bli av med zoner och drog söderut till Sävja. Det var ingen vidare bra idé eftersom många zoner ligger i skogen och det var kolsvart. Hursom låg jag ganska konstant på 75 zoner och drygt 500pph. Först när jag kommit ner mot Flottsund fick jag behålla mina zoner (med ett undantag). Nu var tanken att ta mig upp till city och rensa i triangeln Flogsta-Ångström-City. När jag kommit till Slottet och hade 98 zoner så övertygade pappa mig om att ta greed 150. Då hade jag drygt sex mil bakom mig. Resten av natten gick åt till att skrapa ihop 153 zoner och ~1050 pph.

Pappa då. Han förlorade inte en enda zon av de över hundra han tog. Notera att han turfar i centrala Stocholm. Trots det kunde jag lägga mig med ett försprång på 7000 poäng och knappt 200pph. Segern är min.

Facit för april: Bästa omgången hittills med ca 187000 poäng, plats 7 i länet, plats ~95 i världen. Ny rank; Turf Knight. Åtta tusen poängs marginal mot iTurf och drygt 150000 mot StarDust. Dessutom dominerade jag förjande zoner: Hesselman, FloZo, FlogstaKurva, VemSkrek, NorthTrees, SvantesFolly, MastWatch, ThreewaySheep, CampHut, SteamStream, RiverZone, TurPåFältet, Slingret, ComeGetIt, StarKvarnBo och ForestTree

Samt drygt sex kilo lättare.