måndag 7 juli 2014

Segling med Turf

När jag fortfarande bodde hemma var vi ute och seglade i Stockholms skärgård en vecka varje år (ibland mer, någon gång mindre). Ett tag hade vi egen båt. Därefter hyrde vi båtar, varav rätt ofta vår gamla båt. Den gångna veckan var jag, min sambo, min syster och min mamma ute  med en Rival 22:a (drygt elva meter, fem kojer). Mamma stod för båthyran och är ute även denna vecka, men med kompisar som besättning i stället för familj.

Min inställning till Turf under veckan var att ta zoner där vi gick iland, men inte söka upp något.

Söndag
Vi började segla i båtens hemmahamn på baksidan av Dalarö. Innan vi kom igång märkte vi att det hade läckt bensin, vilket enligt ägaren inte hade hänt någon gång innan under de elva år som han hade (sam-)ägt båten. Eftersom bensinångor är giftiga och köket är en gasspis är ett bensinläckage att ta på stort allvar. Vi lämnade ägaren att sanera och försöka åtgärda medan vi provianterade. När vi kom tillbaka var bensinen mestadels borta och läckaget fixat. Det visade sig att ett stift som ska reglera bensinflödet hade hamnat fel och det räckte med att starta motorn.

Vädret var ganska instabilt med svaga vindar och enstaka duggregn, men vi rundade Dalarö och seglade till Vedviken på Fjärdlång (naturhamn). Där brukar det ligga fullt med båtar eftersom hamnen är så bra, men vi var bara fem segelbåtar och en motorbåt. På den närmsta båten fanns en hundvalp som var extremt busig och som hade väldigt len och mjuk päls. Den hade dock ett behändigt handtag på ryggen som man kunde använda när den exempelvis ville nosa på den kil jag just skulle till att hamra på.


Fjärdlång hyser även zonen BayLong som ligger någon kilometer söder om Vedviken. Under promenaden dit fick jag se en av de krokigaste grenar jag sett.






Väl framme vid zonen fick gottis ta den först eftersom hennes blocktid är lägre. Hon använder Telia, vilket inte märks i städerna men väl så här långt ut i skärgården. När jag skulle ta zonen behövde jag hjälp av hennes hotspot för att få tillräckligt med datatrafik. I sanning en turfhjälte!

På väg tillbaka från zonen hade solen gått ner. Det innebar att den stig vi tagit dit inte längre var lämplig på grund av terrängen. Dock såg vi att det gick en stig längre in på land som borde gå att lämna lagom nära hamnen. Den stigen gick rakt igenom en fårhage med väldigt oskygga får.




I det sista dagsljuset tog jag den här bilden på båten


Det gick fortfarande att känna bensinångor vilket gjorde att nattsömnen blev lidande.



Måndag
Nästa dag trodde vi att vi skulle få nordliga vindar på omkring 4-8 m/s, eftersom sjövädret gång på gång upprepat det för området Norra Östersjön (som täcker större delen av Stockholms skärgård). Därför bestämde vi oss för att gå på utsidan av Utö ner till Nåttarö. Det visade sig dock att vi låg i det väderområde som dominerade Mellersta Östersjön, det vill säga sydostvindar. Till en början hade vi ingen eller mycket svag vind. Så småningom blåste det upp till omkring fem m/s, vilket var alldeles utmärkt för vår genua. Vi såg säl flera gånger!





Även denna dag blev ganska kall, så vi seglade i regn-/vindställ och mössa. När vi kom fram till Östermarsfladen var det mer folk än på Fjärdlång, men mycket mindre än det brukar vara. Vi lade oss mot en av de bryggor som finns och gick för att ta zonen SomeIsle. Den ligger ganska nära Waxholmsbåtsbryggan (vilket gäller nästan alla skärgårdszoner) så vi väntade ut blocktiden där. På bryggan har man utsikt över Nynäshamn, som normalt sett är en ganska ful stad på avstånd. Nu bröt solen igenom molnen och gjorde det riktigt vackert. Båten kom med för namnets skull.





På måndagkvällen hade slutligen alla bensinångor försvunnit.

Tisdag
På morgonen kom den här fågeln och visade upp sig


Åter igen hade vi väder från Mellersta Östersjön, vilket innebar sydvästvindar. Vi hade planer på att sticka över till Gotland, vilket innebar att vi behövde fylla på vatten, bensin och el. Därför seglade vi bara tvärs över Mysingen in till Nynäshamn. Även denna seglats började med ett stiltje. Vi passade på att spela Kamel Straw som är ett spel där man ska lasta en kamel utan att vara den som knäcker ryggen på saten. Efter två partier började det blåsa lite.

Trots mestadels soligt väder kom det en rejäl regnskur när vi närmade oss Nynäshamn. Som grädde på moset släppte storseglet från staget, vilket kan innebära att man behöver masta av båten för att åtgärda problemet. När vi så kom in i Nynäshamn gick vi först in på macken och sedan till mastkranen.

Jag blev den som skulle klättra upp i kranen med tampar för att få ner fallet som förhoppningsvis hade fastnat där. Masten på en Rival 22:a är 12 meter hög och det sög i magen när jag klättrade upp. Det gick dock alldeles utmärkt att positionera masttoppen mot mastkranen så att jag kunde nå fallet som lyckligtvis var där. Jag fäste en tamp och slängde ner den och problemet var fixat. Tyvärr var jag för rädd om mig/kameran för att ta med den upp i masttornet.








Därefter lade vi oss i gästhamnen och gick för att äta på restaurang. Vi hade knappt gått iland från den långa bryggan innan det började regna av bibliska proportioner. Gatan vid restaurangen blev till en grund å. Vi hade egentligen tänkt gå in på första bästa restaurang och se på menyn, men det var bara Flötet som lade ut lastpallar och därmed möjliggjorde entre.









På kvällen kom en svanfamilj med sex ungar och tiggde mat.





Sedan blev det mörkt och jag hade sönder en lampknapp i ett försök att tända lampan.

Onsdag
Onsdagsmorgonen började jag med att ta en lång promenad till norra Nynäshamn för att köpa en lös lampknapp eller en ny lamparmatur. På så vis fick jag även tre nya zoner. Sedan satte vi kurs mot Landsort under ännu en dag av Mellersta-Östersjön-sydostvindar. När vi var långt ute till havs med strålande sol såg vi hur ett åskväder dundrade över Nynäshamnsområdet. Det kom även någon enstaka föröver, vilket inte kändes så bra. Vi såg en till säl som nyfiket följde efter oss en bit.


Det var dock ingen fara och vi kunde gå in i hamnen i lugn och ro, om än med ganska hårda vindar. Som en skänk från ovan har även Landsort en zon, så vi tog en tre och en halv kilometer lång promenad (enkel väg) ner dit.













Sen blev det en lika lång promenad tillbaka följt av grill. Tyvärr blåste det ännu hårt och det hotade att vända in i hamnen.






Torsdag
Natten blev väldigt gungig och klockan 06 gick det inte längre att somna om. Turligt nog var morgonen väldigt fin. Oturligt nog kunde min syster sova vilket gjorde att vi andra fick drälla runt lite fram till åttatiden innan vi kunde göra något vettigt. Den hårda vinden omöjliggjorde en (trevlig) överresa till Gotland. Därför bestämde vi oss för att istället segla till Utö. Vinden fortsatte att komma från sydväst men var för ovanlighetens skull stark redan på morgonen.







Utö har inte mindre än två zoner (om man räknar in Ålö, som sitter ihop med Utö med en bro). Dock ligger Ålözonen så långt bort att det inte var värt att ge sig på den. Zonen på Utö ligger på en helikopterplatta på en äng mitt i ingenstans, men det ligger en liten strand nära. Där väntade vi ut blocktiden medan några av oss passade på att bada i kanske sjuttongradigt vatten (vilket är många grader varmare än vad vi hittills hade stött på).

Utönatten blev den första natten som vi kunde sova helt ostört.

Fredag
På fredagen bestämde vi oss för att gå mot Huvudskär och kanske norrut om vi orkade. Dock var det så skönt att ligga still på Hvudskär att vi bestämde oss för att stanna där. Under hela eftermiddagen/kvällen och säkerligen förmiddagen höll ett gäng på minst tjugo personer på med att ta olika modebilder på olika ställen på ön. Minst sagt märkligt. Tyvärr hann jag inte få fram kameran när de åkte i en snabb motorbåt med en klädställning.











Eftersom solen sken hela dagen brände vi oss allihop, trots solskydd. Jag brukar aldrig bränna mig, men fick ändå solsveda i hela ansiktet.

Huvudskär har ingen zon.

Lördag
På lördagen var vädret lika fint som dagen innan, så vi smorde in oss ännu bättre och med lite högre solskyddsfaktor. Sen satte vi kurs ut på öppet hav med enbart kompass, sjökort och mobilernas GPS som stöd. Vi rundade ett grundområde med ett sälskyddsområde där vi såg en säl och hörde sälsång(!) Hela planeringen var att i raka ben om ca sex-sju sjömil segla från prick till prick tills vi såg Almagrundet eller någon annan av fyrarna in mot Sandhamn.





Eftersom vi skulle byta besättning dagen efter var planen att ligga i Sandhamn och fylla batteriet och sedan på söndagsmorgonen gå in till Stavsnäs för bytet och proviantering. Sandhamn visade sig vara helt smockfullt. Folk låg på kö för att få komma in till en plats. Därför lade vi oss på gästhamnen mittemot, som har reguljära transporter in till Sandhamn. Efter lite strul som berodde på att vi hade råkat lämna trefasomkopplaren i Nynäshamn åt vi middag och tog båten över till Sandhamn för att uppleva kaoset och ta zonen. Folk var helt packade.










Söndag
Sista dagen seglade vi som planerat in mot Stavsnäs. Jag blev påmind om varför jag älskar ytterskärgården över mellan- och innerskärgården (hint: båttrafik och i synnerhet motorbåtar). Vi kom fram alldeles lagom till utsatt tid och lade till efter flera misslyckade försök. Först kom vi till ett ställe där taxibåtar lägger till, sen till ett där man bara ska ligga för att tömma sin septiktank. Givetvis finns det en zon i Stavsnäs, som så här strax efter lunch var alldeles gul och fin.