Lusseturf

Eftersom jag själv inte har bil fick jag leta runt lite efter någon att åka med. Det visade sig vara ganska svårt då en stor del av Uppsalaturfarna inte hade tid att åka och ta zoner i Västerås. Hmpf. Nåväl, jag fick plats i Triggerhappys bil tillsammans med Chairman och KingOfTheSlope, alla tre större turfare än jag. Trots miss i kommunikationen (mitt fel) kom vi iväg i hygglig tid och hade en behaglig resa till Västerås. 

Väl framme i Västerås hade det börjat snöa och vi gick in i startplatsen som var inne i en klubbstuga för en orienteringsklubb. Jag anmälde mig på plats eftersom föranmälan hade strulat (fast de hade mitt nick nedtecknat, vilket gjorde saken lättare). Sen blev det mingel i väntan på regler. Mina mål inför eventet var ganska luddiga, men kan sammanfattas ungefär med "ha kul" samt "komma någotsånär ok på listan". Jag visste att jag aldrig skulle orka att springa i två timmar eller ens jogga. Strategin blev därför att marschera samt vid strategiska tillfällen springa kortare sträckor.

Även vi som visste att vi inte hade en chans fick titta på det dignande prisbordet. Som bonanzarrangör vet jag hur svårt det kan vara att få sponsorer och är djupt imponerad.

 Tävlingsområdet var långsmalt (norr-söder) med startplatsen mitt i. Min (korrekta) gissning var att de flesta skulle dröja sig kvar vid startplatsen, så jag ville långt ut och valde att jogga norrut. Mitt i skogen där finns det en ordinarie zon på en bro, WoodyBridge, som det såg ut som att jag skulle få ända tills jag var mindre än en minut därifrån. Då startade plötsligt CaptainZone Turf och snodde den framför näsan på mig. Nåväl, jag ska ändå komma tillbaka till Västerås fler gånger med cykel för att jaga unika.

Vid starten hade jag masat mig upp lite till höger in i böjen på stigen  och var så här taggad.

En finfin mössa från Island och en taggad turfare. Sen stod jag still i nära fem minuter i väntan på start. Jag fick starta om Turf för att se de nya zonerna.

Västerås hade äntligen den zontäthet de så ofta gnäller om snällt önskar. Min plan att vara längre bort än de andra fungerade och jag hade bara att plöja norrut genom ett hav av gula zoner. 

Efter cirka tio minuter var nästan alla zoner röda och värre var; den stora massan av segstartande turfare hade börjat sprida sig. Än så länge hade jag inga bekymmer, men jag behövde en plan för när jag mötte LuckyL i spetsen. Min plan var att helt enkelt passera. Blocktiden på tre minuter var inte så farlig när man beaktar att vi tog oss fram till fots. Den sista neutrala zonen jag tog var den här fina stugan i skogens slut.

Det var även en av de få zoner som inte överlappade någon stig (såvitt jag kunde se). Men vad gör väl det? Det gick att plöja genom det mesta...

Eftersom jag hade fått jaga zoner ganska ostört hade jag klättrat ganska högt på listan. Jag kom upp på sjundeplats innan mitt imperium och därmed min placering föll.

Jag hade klarat mig ganska långt utan att bli blockerad, men eftersom jag höll mig nära kanten var det bara en tidsfråga innan någon kom och mötte mig. Min första krock blev med Hjulpynt som glatt tog zonen framför näsan på mig innan hon fortsatte med att ta min svans.

Nästa duell vann jag dock, när Plitzken och jag rusade emot zonen Målis från varsitt håll. 

Det stod klart att det inte skulle bli så ostört som i början när jag såg en öppning lite längre söderut. Dock hann jag inte längre än ett par zoner innan jag såg den här sörjan av turfare komma emot mig söderifrån. Det var bara att vika av österut och så småningom norrut.

Att vika av österut innebar vissa problem. Det första var att bestiga en ganska brant backe. Därefter kom problemet att jag tappade bort väderstrecken en del (det var molnigt under hela tävlingen) samt att min GPS började krångla. Det slutade med att jag gick trekvartsvarv runt en zon innan jag faktiskt tog den. Därefter bestämde jag mig för att hålla mig till stigarna och om möjligt ytterkanten.

Mitt i skogen tog jag den här finurligt namngivna zonen.

Därefter kom jag tillbaka till WoodyBridge, som under eventet ersatts med två zoner, en ovan och en under bron.

Sen blev det en vända till på de zoner jag tog under första varvet, men i annan ordning. Så småningom tog inte bara mina krafter slut utan även eventet.

Jag befann mig givetvis mitt i ett snår där jag genom att ha tagit den sista zonen klättrat en placering. När jag hade trasslat ut mig ut snåret kom jag för tredje gången till WoodyBridge, som nu åter fanns där och åter var blockad. Så här fin är den.

Efter mer än tio minuters promenad kom jag in i värmen igen i klubbstugan och kunde byta om. Det enda torra på min kropp var kalsongerna, så de fick förbli på. Det var välgigt skönt att jag inte gjorde som förra gången i Västerås, då jag glömde ombyte och blev sjuk.

I fräscha och torra kläder fick jag så avnjuta den förträffliga lussefikan och sitta ner i väntan på prisutdelningen. Det bör sägas att kampen om förstaplatsen var oavgjord efter en och en halv timme, men att det sedan såg ut som att FiskeLasse hade säkrat segern. Så var dock inte fallet. Han hade otur på slutet och fick se sig besegrad av SunYour. Ingen av dem fick dock mer än dubbelt så mycket poäng som jag så egentligen var det jag som vann.

På listan hade jag knipit plats nr 17 med 934 poäng, med 52 zontagningar och 31 unika. Platserna före och efter hade 938 och 948 poäng respektive. Sammanlagt marscherade jag drygt 6 kilometer enligt statistiken.

Prisutdelningen hade tre faser. Först fick givetvis topptrion SunYour, Fiskelasse och Eddyueue gå upp och välja varsitt pris. I den andra gavs priser ut till de som hade tagit någon specifik (men hemlig) zon först. Det visade sig att den lilla stugan i norr var just en sådan zon vilket gjorde att jag fick denna häftiga ryggsäck som fick mig att tänka på gottis.

Det var dock inte slut där. Eftersom de hade fler priser än deltagare (!) fick alla deltagare i slumpad ordning gå upp och ta varsitt pris från prisbordet. Jag hade tur och blev lottad ganska tidigt. Eftersom ingen ännu hade tagit dubbdäcken tog jag dem med en stor känsla av overklighet.

Efter det bar det hemåt i samma bil med glada sinnen och värkande kroppar. Dock undrar vi alla om vi kommer att få någon eventmedalj.



En bidragande orsak till att jag inte bloggar så mycket är att jag har Instagram. Mitt användarnamn är Ememel.