torsdag 7 augusti 2014

Island

Normalt brukar mina inlägg följa en någotsånär kronologisk ordning. Det här inlägget kommer att ha en tematisk struktur eftersom det är så långt. Först kommer ett stycke om vår resa i allmänhet. Därefter kommer ett stycke som tar upp Turfaspekter. Sist kommer ett stycke som i stort sett bara är ett antal bilder.

Resan
Vi började resan söndag eftermiddag den 13e juli då vi åkte till Arlanda och Jumbo Stay. Planet till Island skulle nämligen lyfta klockan 8 på måndagsmorgonen och vi hade med anledning av det valt att bo en natt på den gamla jumbojeten. Det är en märklig känsla att bo i ett flygplan och äta middag i solnedgången på en vinge. Innan vi kom så långt upptäckte vi dock att vi hade lämnat vår nästan helt nya kamera hemma i hallen. Med hjälp av bomvakten blev det en dyr resa tur och retur Arlanda-Uppsala C.

Väl framme på Island åkte vi hem till de vänner i Reykjavik hos vilka vi bodde. De hade cyklar som vi fick låna, vilket var mycket smidigt. Därmed blev boende och transporter nästan gratis och vi kunde äta hemlagad mat. Vi använde cyklarna de första tre dagarna för kortare utflykter till bland annat bad. Våra vänner jobbade under tiden vi var där och hade tyvärr olika lediga dagar. De hade dock fixat så att de var lediga fredag till söndag första veckan.

Därför satte vi oss på torsdag eftermiddag i en hyrbil och begav oss mot Västfjordarna, där vi bodde hos släkt och vänner till våra vänner. På vägen upp såg vi Hraunfossar (och Barnafoss) och en gammal vulkan. Väl framme åkte vi varvet runt på tre nätter och såg en herrans massa fjordar, berg och vattenfall. Vi såg även säl på flera håll, badade i två termiska bad och såg Lunnefåglar vid Lautrabjarg.

Trots att vi höll oss till de största vägarna var många av dem grusvägar. Island har i stort sett två hastighetsbegränsningar utanför städerna Reykjavik. På asfalt gäller 90 km/h och på grusväg 80 km/h. Däremot finns det gott om rekommendationer om lägre hastighet i kurvor.

Tillbaka i Reykjavik vilade vi en dag innan vi åkte på en sjuttontimmars bussresa till Jökulsárlon vid Vatnajökull. Det är en sjö som är en del av en fjord vid en glaciärtunga och därför är full av kalvade isberg. I vår resa ingick en resa på sjön med en amfibiebuss. På vägen dit och på vägen hem stannade vi vid två vackra vattenfall. Trots en träsmak utan dess like i baken var det en lyckad heldag.

På onsdagen och torsdagen köpte vi turistkort och gick på ett gäng muséer och badhus. Torsdag kväll avslutade vi med en valsafari med våra vänner. Vi fick se vikvalar nästan hela tiden, samt vitnosade delfiner och en brugd. Tyvärr hoppar inte vikvalar och delfinerna hoppade bara en gång.

På andra fredagen var våra vänner lediga tillsammans igen så vi gjorde en heldagsutflykt. Vi började på förmiddagen med forsränning i Hvítá, där vattenflödet var dubbla det normala. Därefter tog vi en liten tur förbi Geysir(/Strokkur) och avslutade med ett långt varmt bad i Blå Lagunen.

Det sista vi gjorde var att åka på en (smärtsamt kostsam) utflykt till Thríhnúkagígur. Det är en vilande vulkan som är unik. Normalt när ett vulkanutbrott slutar är att magmatrycket sjunker så att det så småningom korkar igen kanalerna med stelnad lava/magma. Ibland händer det att magman faller tillbaka och då kollapsar vulkanen. Thríhnúkagígur är unik i det att magman drog sig tillbaka efter utbrottet för ca 4000 år sedan men att den följande kollapsen var väldigt begränsad. Kvar är en stor kammare vars "golv" är 120 meter från vulkanens topp (och ca 70 meter från vulkanens fot). Vad som gör det helt otroligt enormt coolt är att värmen i vulkanen vid kollapsen var så stor att metaller i väggarna smälte och formade ett tunt lager utanpå den i övrigt mörkgrå stenen. Resultatet är att hela grottan är regnbågsfärgad. Högre upp i vulkanröret finns det gamla röret kvar och där finns gott om droppformationer som skapades av smält berg som långsamt stelnade.

Turf
Eftersom min gamla Galaxy S2a långsamt dör köpte jag en Experia Z2a dagar innan vi åkte. En viktig aspekt var att Z2an är den är vattentät ("ett par meters djup i en halvtimme i sötvatten"). Tyvärr har abonnemangen med datatrafik blivit betydligt dyrare. Jag insåg att om jag skulle ha minst 3GB/månad så skulle det kosta. Därför blev det ett abonnemang hos 3, där jag får 10GB/månad och mobil för 328kr/månad. Jag får mobilen men får betala extra för SMS och  prat. Tyvärr är telefonen låst till 3, vilket inte gör mig något i Sverige, men väl utomlands, där deras priser är oacceptabla. Jag hade dock inte koll på det, så när vi kom till Keflavik köpte vi varsitt SIM-kort för omkring 100SEK/st. Eftersom mitt inte gick att använda fick jag turfa via min sambos hotspot som hon satte upp på mobilen. Jag ska göra en medalj till henne för det.

För islandsresande turfare vill jag rekommendera Vodaphone. Vi hade täckning i stort sett överallt.

Som sagt kunde jag bara turfa via hotspot, vilket gjorde att jag fick dra ner på min ambitionsnivå rejält. Jag bestämde mig ändå att ta alla zoner väster om centrala Reykjavik (eftersom vi bodde på den sidan). Turfare som vill göra samma sak bör vara medvetna om att zonen längst ut ligger på en ö som blir en halvö i lågvatten. Försök inte ta den i högvatten. Det går strömmar där och det är lätt att bli svept ut till öppet hav Vid lågvatten går man på en sandbotten utan problem.

Reykjavik är inte byggt för cyklister utan snarare för bilister och runt centrum för fotgängare. Staden är i praktiken byggd i efterkrigstid och med mycket hjälp från Marshallplanen. Trots det går det bra att cykla nästan överallt åtminstone i västra Reykjavik. Det är värt att notera att cykeln är välkommen ombord på stadsbussarna. Bussarna går lite varstans men inte särskilt ofta.

Det blev precis så mycket turfande att jag kunde åka hem med bägge kronorna från Island, men jag använde mobilen desto mer, nämligen som en vattentät kamera. Det gjorde jag i varma källor, när vi forsrände, i/nära vattenfall, i isbergssjön samt i blå lagunen.

Bilder



















































Inga kommentarer:

Skicka en kommentar