Dagen började då vi klockan åtta steg utanför dörren bara för att som första syn se en cyklande student i heltäckande kycklingkostym. Valborg Sista april i Uppsala...
Eftersom vattennivåerna var extremt höga (så att forsränningen var hotad) valde vi att sitta nära startområdet för att det är ett område där rännarna brukar bråka (med vattenballonger och -pistoler) samtidigt som flottarna är relativt intakta. Kvarnfallet, som traditionellt har erbjudit det bästa spektaklet, har i och med försiktighetsregler som begränsar antalet flottar samtidigt i fallet till en blivit mer av en köplats.
Startplatsen är strax nedanför Odenbridge
Strax efter ankomst insåg jag dock att jag var underklädd och fick skynda med bussen (cykeln har punka) hem för en extra jacka, filt och zon
Årets stora nyhet var att rektor (samt ytterligare tre i universitetsledningen) rännde. De satt på flotte nr 1 (som inte är den första flotten, vilken alltid tillfaller arrangörerna Uppsala Teknolog- och Naturvetarkår och har nr 0). Mitt sällskap startade ramsan "Vi vill se rektorn bada" och efter ett par upprepningar vände sig självaste rektor emot oss och svarade "Det kommer sen".
Tyvärr fick jag med min mobilkamera inga vidare bilder, men ändå
Efter ca 80 flottar (av 117) valde vi att försöka se några i Kvarnfallet eller Islandsfallet. Otur för oss, men kul ändå hade nästan alla åskådare stannat. Normalt sett brukar en tredjedel av de ca 30-40000 åskådarna gå vidare när drygt hälften av flottarna har passerat. Vi fick helt enkelt ingen plats vid Kvarnfallet och fortsatte mot Islandsfallet, där vi så småningom kom fram så att vi kunde se fallet.
I år hade de extrema vattenflödena helt raderat det (normalt sett) flera decimeter höga fall som avslutar Islandsfallet och det fick därför mer karaktär av en lutande backe. Som en konsekvens var det relativt få flottar som krashade.
Om någon undrar så finns det zoner mellan start och mål. Islansbron har Donutzone. Däremot var täckningen nära nog noll och folkmassorna en tjock mur.
Här är i alla fall en krasch
Efter forsränning blir det givetvis sillunch. För oss betyder det Vasaparken
Täckningen var fortfarande sådär, vilket ses på hur länge jag hann stå i zonen innan kartan kom.
På kvällen blev det mer vanlig Valborg, där vi som värdar hade en fest med grillning. Trevligt, kort sagt.
Eftersom vattennivåerna var extremt höga (så att forsränningen var hotad) valde vi att sitta nära startområdet för att det är ett område där rännarna brukar bråka (med vattenballonger och -pistoler) samtidigt som flottarna är relativt intakta. Kvarnfallet, som traditionellt har erbjudit det bästa spektaklet, har i och med försiktighetsregler som begränsar antalet flottar samtidigt i fallet till en blivit mer av en köplats.
Startplatsen är strax nedanför Odenbridge
Årets stora nyhet var att rektor (samt ytterligare tre i universitetsledningen) rännde. De satt på flotte nr 1 (som inte är den första flotten, vilken alltid tillfaller arrangörerna Uppsala Teknolog- och Naturvetarkår och har nr 0). Mitt sällskap startade ramsan "Vi vill se rektorn bada" och efter ett par upprepningar vände sig självaste rektor emot oss och svarade "Det kommer sen".
Tyvärr fick jag med min mobilkamera inga vidare bilder, men ändå
I år hade de extrema vattenflödena helt raderat det (normalt sett) flera decimeter höga fall som avslutar Islandsfallet och det fick därför mer karaktär av en lutande backe. Som en konsekvens var det relativt få flottar som krashade.
Om någon undrar så finns det zoner mellan start och mål. Islansbron har Donutzone. Däremot var täckningen nära nog noll och folkmassorna en tjock mur.
På kvällen blev det mer vanlig Valborg, där vi som värdar hade en fest med grillning. Trevligt, kort sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar