Två år med Turf

Den andra januari 2012 inhandlade jag min första smartphone, en Samsung Galaxy 2, med stort stöd av julklappspengar från mina nära kära. Klockan 19:38:46 laddade jag ner Turf. Att jag började turfa (och därmed valde android) beror på turfarna gottis och StarDust. Det fick dock vänta ett dygn med att ta den första zonen eftersom jag inte var säker på att mitt nya abonnemang med dataplan hade aktiverats än. Därför blev det först den tredje januari klockan 14:57:13 jag tog Sernander och därmed inledde min turfkarriär.

Utöver de två hittills nämnda turfarna har jag fått träffa många nya vänner. De jag känner bäst är nog gänget som anordnade Uppsalabonanzan, nämligen de två ovan nämnda samt mpmoke, UrbanGeeks, morgam och byggaren. Jag har även med glädje gått på en turföl i Stockholm där jag fick träffa Drassen och Simon, samt flera på hemmaplan i Uppsala. En turfare jag vill lyfta fram ur mängden är Enköpingsturfaren Marrrs, som bjöd på en trevlig promenad och en glass när jag träffade honom för första gången. Bland de nya turfare jag själv har rekryterat får jag nämna min far, iTurf, och min faster, Sretna. Här är ögonblicket då iTurf tar sin första zon WesternBridge.

Spelet har förändrats en hel del på de två år som gått. Själva grunden, Turfappen och reglerna har genomgått en rad mindre förändringar. Några regeländringar jag kommer ihåg är sänkningen av maximal blocktid från sextio minuter till trettio minuter, när GPS-bonusen reformerades samt alla de nya medaljer som har kommit. Som medaljjägare är det kul med nya medaljer att jaga. I praktiken har spelet dock förändrats enormt av en helt annan anledning, tillväxt. Min första omgång (#29) hade Uppsala omkring 10-15 turfare (var hittar man statistiken?) och jag knep en elfteplats. Den enda anledningen till att jag inte tog topp tio var att StarDust vägrade se sig slagen på min första runda. Priset han betalade var en kraftigt förlängd förkylning. Två år senare är det tio-tjugo gånger fler turfare som jagar zoner här hemma och i landet. Det finns till och med turfare utanför landets gränser! 

Som tur är har det kommit fler zoner för att mätta oss hungriga turfare. Med geekens coola verktyg kan man se hur zonerna har ploppat fram ur jorden. Det går tyvärr inte att se äldre positioner för zoner som ObserveMe, Rackarberg eller Dubbelfyris. Det går inte heller att se att vissa har bytt namn (liksom undertecknad, f.d. "Ememel"). Här är ett upplysande axplock av jämförelsebilder

Uppsala förr och nu. Notera Stenhagen, Sävja och Ultuna.

Uppland förr och nu. Turf har kommit till de mindre orterna, med turfare som trallpen.

Stockholm förr och nu. Förorterna har formligen exploderat.

Sverige

Världen. Tre länder har blivit åtta.

För egen del har jag hunnit med en hel del på två år. Eftersom jag jobbade deltid som spärrvakt i Stockholm fram till hösten 2012 turfade jag nästan hela innerstan till fots. I synnerhet har jag tagit Gamla Stan ett dussintal gånger i tjänsten. Jag har även hittat nya intressanta platser i områden där jag har spenderat mycket stor tid. Jag hade exempelvis aldrig varit inne i kvarteren runt FriendCity innan det kom en zon där. Nu ingår den i min dagliga jobbpendling. Starkast kontrast måste dock Huddinge vara, där jag bodde ända tills jag flyttade hemifrån. Utöver Huddinge Centrum var det få platser som jag kände igen. Delvis beror det på att det har byggts nytt och byggts om, men en stor del av förklaringen ligger i det att (centrala) Huddinge är en villastad där jag helt enkelt inte har haft någon anledning att söka upp mer än ett fåtal bostadsområden. Det har dock kommit en hel del nya zoner, varav en i Sörskogen, där jag växte upp. Ännu fler helger i Stockholm på cykel alltså.

Av de femton (eller trettiotvå, beroende på hur man räknar) medaljer jag har tagit är de mest minnesvärda de följande

Order of Aquamen. Medaljen förtjänades då jag tog Seglaren genom att simma från badplatsen. Eftersom jag inte har en vattentät mobil fick jag improvisera. Lösningen blev att lägga mobilen i en förslutningsbar påse tillsammans med en handduk i en matlåda som i sin tur fick ligga i en plastskål som fungerade som båt. Trots att jag var hyggligt säker på att det skulle fungera är det nervöst att simma med en fin smartphone som inte är vattentät.

Neutralizer. Jag förtjänade medaljen på den tiden då jag jobbade i Stockholm. Eftersom jag jobbade extra hade jag antingen 1/2, 2/3 eller 3/4 av helgerna bokade för jobb. Lägg till det faktum att medaljen i princip bara går att ta vid omgångsstart och att Turf växer. Lösningen blev att vid 16-tiden, då jag slutat jobba bege mig ut med tunnelbana och buss i jakt på strözoner som ännu var neutrala. Det blev totalt fyra olika områden, varav ett i Uppsala..

Revisitor. Det kan vara den medalj jag är mest stolt över, eftersom det krävdes blod, svett och tårar samt välvilja och tur för att ta den. Revisitor har jag dessutom tagit både på riktigt och i en testmiljö.

Bonanza Participator och Eventor. Under UppsalaBonanzan tog jag bara en zon, men det räckte för att även jag som arrangör skulle få en fin medalj. Under Lusseturfen i Västerås var jag dock ute och slet för allt jag var värd och knep en sjuttondeplats. För det fick jag ett par dubbdäck, en väska/ryggsäck och en medalj.


Nu är det dags att skaffa nya mål. Mina mål för mitt tredje turfår är

1. Att beta av de sista unika zonerna i Uppland som fanns när jag började spela samt alla i Uppsala, Knivsta och Storvreta.
2. Att göra om navgeneratorn till en USB-laddare.
3. Att ta följande medaljer