Sörmlandsutflykt

Igår (söndag) tog jag cykeln på pendeln för att hälsa på min syster. Efter två byten kom jag fram till Järna. Jag visste att vädret skulle bli åt det blötare hållet, men att första droppen skulle komma i Järna hade jag ingen aning om. Det kom inget riktigt regn, men för säkerhets skull stoppade jag in mobilen i sitt vattentäta skal redan på den tredje zonen (Järnas sista).

Det blev mitt första egentliga test av skalet och jag måste säga att jag inte är helt nöjd. Inte en enda gång fick jag igenom något fingerkommando. Dock höll sig mobilen torr genom spöregn alltemedan jag fortfarande kunde se skärmen, så den fyller någon funktion. Det andra man kan konstatera är att en Galaxy S2 nätt och jämnt får plats på höjden. Man kilar fast luren mot skalets plast. På sidorna finns det dock lagom mycket utrymme och djupet är mer än dubbelt vad jag behöver. Som bekant har jag ingen baksida på min telefon när jag turfar, så det senare fick lösas med att jag kilade fast två pinnstumpar mellan batteriet och baksidan av skalet.

Efter Järna skulle jag passera E4an för att i en vid båge bege mig mot Trosa via Vagnhärad. Tydligen går cykelbron över E4an rakt in på Saltå kvarn. Det var rejält blåsigt, som det ofta är när det är oväder på gång, men jag hade turen nog att ha vinden snett bakifrån. De första två milen kunde jag ligga på femmans växel (av sju) i stort sett konstant utan att det kändes tungt.

Regnet kom ungefär samtidigt som jag passerade gränsen in i Sörmland. Eftersom jag hade lånat en regnponcho var jag rädd för det ökade vindmotståndet, men det visade sig vara helt obefogat (med undantag för några långa nedförsbackar).

Vagnhärad låg och hägrade med sina fem zoner nära den t-korsning där vägen vänder mot Trosa. Klips som jag är förstod jag dock att jag behövde ha något kul senare också och att små omvägar inte behövs när man redan har planerat över sex mil i oväder.

Trosas slogan är... håll i er... "Världens ända ände"

Om jag har besökt Trosa förut har jag inget minne av det. Möjligen färgat av det faktum att regnet upphörde vill jag påstå att det är en rätt trevlig liten pittoresk stad. Jag hittade genast den här fantastiska byggnaden

En välförtjänt paus medan jag bytte batteri och funderade på i vilken ordning jag borde ta zonerna. Tur nog ligger zonerna nästan på rad, så det var bara att beta av dem. I och med uppehållet kunde jag också ta fram mobilen på styret vilket underlättade oerhört i det praktiska turfandet.

Jag hittade världens ände

Efter det hittade jag denna fantastiska intressanta zon (som jag råkar veta vem som byggde)

Efter Trosa var det dags att vända tillbaka till Vagnhärad. Jag tycker aldrig om att åka i precis samma spår, men alternativet hade inneburit många kilometers omväg.

Vagnhärad var förvånansvärt fullt av liv (nåja, bilister). Kanske förtjänar de hela fem zoner? Efter en skur mellan Trosa och Vagnhärad blev det åter igen uppehåll. Det var som om vädret ville att jag åtminstone skulle kunna Turfa ostört.

Stationen är precis vid en zon. Jag är dock (som alltid) skeptisk till att zoner ligger på spårområden.

Nästa zon, HusbyMill, ligger i ett fint parkområde vid ån

 

Efter Vagnhärad styrde jag vidare norrut mot Gnesta. Lagom till att jag lämnat turfzonerna bakom mig tyckte Moder Jord att jag hade fått mer än nog med uppehåll. Det skulle minsann inte komma uppehåll emellan skurarna så att mina badbyxor/shorts hann torka. Nu skulle kranen på och förbli på. Som krydda på moset hade jag stark sidvind och ungefär hälften av alla dagens backar på den här sträckan.

När jag kom nära väg 57 fick jag välja mellan att styra in på en (tre) cykelled eller fortsätta längs vägen. Cykelled är ju alltid trevligt. Problemet är att några av markörerna hade försvunnit, så jag tog fel väg någonstans och hamnade mitt i en crossbana. Det såg dock ut som att det fortsatte en stig från toppen av banan, som dessutom var så nära vägen att jag hörde bilar (konstant). Efter att ha släpat upp cykeln i en brant grusbacke kunde jag konstatera att ingen sådan stig fanns. Jag trotsade dock vegetationen och lyckades flera hundra meter senare hitta tillbaks till cykelleden.

Som en liten sidonot kan jag säga att jag på söndagen passerade länsgränsen inte mindre än elva gånger, varav tio mellan Vagnhärad och Gnesta. 

Väl framme i Gnesta fanns det zoner att ta, fyra stycken närmare bestämt. Den här gången ville det dock inte bli något uppehåll, så jag fick snegla på min inplastade mobil och ta ut den vid varje zon för att få bort "zone taken"-rutan. Det tillsammans med att jag öppnat lådan många gånger förut, samt värmen från min telefon gjorde att lådan immade igen så att det knappt gick att se kartan. 

Efter Gnesta hade jag ytterligare en halvmil till gården där min syster är. För att hitta fram fick jag dra igång Google Navigator som lotsade mig till rätt utfart och hela vägen fram till gården.

Kvällen spenderade jag med min syster och de andra på gården. Helt enkelt gott sällskap. Det tog dock en hel kvälls brasa samt en natt på torkställning för att mina kläder skulle torka ordentligt. Skorna fick jag torka under en värmefläkt, vilket var väldigt tur med tanke på att jag kunde hälla vatten ur dem när jag kom fram.

På morgonen steg vi upp hyggligt tidigt så att de skulle kunna komma igång med arbetet i tid och jag hinna till Uppsala i skaplig tid. Eftersom det fanns en zon kvar i Mölnbo och en resa från Gnesta kostar extra (om man, som jag åker på enkelbiljett) behövde jag tillryggalägga drygt tretton kilometer av kuperad terräng innan jag kunde hoppa ombord.

Väl ombord åkte jag bara två stationer innan jag hoppade av på Södertälje Syd för att plocka zonen där samt BathWay. Det var riktigt fint där ute på udden.

Vidare med tåget åkte jag vidare till Älvsjö för att byta till Uppsalapendeln. Det var dock hela tjugo minuters väntetid på det tåget. Som en sann turfare begav jag mig ut på en kort zonjakt. Två unika blev det.

En långtur kan inte sluta med att man åker tåg i mål. Ännu mindre då Knivsta har fått nya zoner (samt två i Alsike). Helt omöjligt blir det om en cykeltur hem från Knivsta petar mig över sjuhundra unika.

Summan av turen är i Turf att jag har en ny region, en drös nya zoner samt att Greedmedaljen petades upp från 20 till 40. En grov överslagsräkning ger 7 mil cyklande igår och 5 mil idag.

När jag kom in i centrala Uppsala visste jag redan var jag skulle. En eker hade gått, så det vara bara att styra rakt till reparatören för byte av samtliga ekrar samt fälg på bakhjulet.